And here it is! Våra förväntningar på årets första startfält: Örnsköldsvik! Varje torsdag veckorna framöver kommer vi skriva ner våra tankar kring de olika startfälten, såväl artister som programledare till glitterfaktorn överlag!

Efter ett års frånvaro är abstinensen efter Melodifestivalen och Glitter&Glamour ganska hög. Man vill känna den där fantastiska känslan som bara Melodifestivalssammanhang kan ge, man vill skratta, förundras, intresseras och återigen; bli överraskad! Därför är det inte konstigt att årets första startfält Örnsköldsvik har höga förväntningar på sig! Vi är övertygade om att det inte bara är Schlagerzoot som kommer att lägga ribban högt när vi sätter oss till rätta för att bevittna årets första Melodfestival och vi förväntar oss att programmet skall leva upp till våra förväntningar. Det var ju trots allt ett helt år sedan vi sist bänkade oss framför festivalen.

Vi vill att öppningsakten skall få oss att rysa. Vi vill ha gala och glitter och glamour. Vi vill skratta! Med dessa programledare samt Edward som manusförfattare känns det som att vi inte kommer bli besvikna på den punkten. Vi vill känna igen oss, men samtidigt vill vi bli överraskade! Det behöver inte ens vara en bra överraskning, men det är ändå Melodifestival. Chockera oss! Vi vill kunna sitta där och säga allt det där som man säger. "Oj!", "Det här trodde jag inte" eller "Det hade jag verkligen inte förväntat mig!". Mellanakterna kan ju bara bli bättre ärligt talat, de blir alltför ofta någonting man struntar fullständig i. Vi förväntar oss och HOPPAS att SVT lägger lite krut på mellanakterna. Ger dem en egentlig mening. Något vi kommer att minnas. En Tingelingeffekt fast kanske på ett något mer seriöst sätt. Första deltävlingen bör också vara SNYGG. Det skall synas att fjollträsk har kommit till stan.

I Örnsköldsvik kämpar Anders Ekborg, Frispråkarn, Jenny Silver, Jessica Andersson, Linda Pritchard, Ola, Pain of Salvaition och Salem Al Fakir.

Det är alltså dessa artister som kommer att lägga ribban för Melodifestivalen 2010. Bland dessa namn sållar vi bort Frispråkarn ganska så snabbt, skall man göra rap i Melodifestivalen skall man göra Rap a´la Frida. Vi har inga förväntningar överhuvudtaget på varken denna man eller denna låt. Jenny Silver är inte heller ett namn vi lägger någon större uppmärksamhet på. Det kan mycket väl vara bra, men det känns ganska ointressant och grått.

Någon som däremot har förväntningar på sig är Anders Ekborg! För även om han inte tillhör någon av våra personliga direkta favoriter förväntar vi oss en riktigt mäktig låt framfört på ett väldigt mäktigt vis! Mörker på scenen, eventuell kör vid sidan av och Anders mitt på scenen. Alla tar i för kung och fosterland. En mäktig röst med kraft och känsla! Ett framträdande där fokus ligger på Anders och rösten. Inte på dans eller ytterligheter. Det ska vara Mäktigt.

Ola sägs vara väldigt given till final. Det tror vi också, fast kanske inte i samma utsträckning. Olas låt hoppas och tror vi kommer att vara en bättre version av precis allt det där vi hört förut. Han kan sin grej och vi tvekar inte en sekund på att han kommer att göra sitt allra yttersta för att få till ett bra framträdande. Killen vet ju vad han sysslar med. Däremot har Ola aldrig varit den där pangupplevelsen man ofta söker i just Melodifestivalen. Ola kan vinna mycket på att det inte finns några andra pangupplevelser i sitt startfält (vad vi vet!). Sen är han ju Ola. Det går ju inte att förneka. Men det här är säkerligen bra!

Linda Pritchard har ett försprång. Varför? Det är enkelt. Hon är rödhårig! Kan detta ytliga attribut tillföra någonting till en muskalisk tävling undrar ni då? Absolut. Bara det att hon faktiskt inte är "ännu en blondin" gör att hon sticker ut en hel del. Hon får karaktär. Vi vet att Linda kan sjunga, vi vet att Linda kan dansa. Nu förväntar vi oss att hon skall sätta ihop dessa två egenskaper med en riktigt bra låt och bjuda oss på en jäkla show! Här förväntar vi oss att Linda tar hjälp av alla grymma körsångare och dansare hon känner och skapar oss en riktig melloshow. En sådan som man bara vill ha. En genomarbetad koreografi som vi långt senare kommer att (försöka?) dansa på otaliga fester. Vi tror att det här är den låten vi kommer nynna på efter sändningens slut. Låten i sig har redan i titeln en upprepning, och med facit i hand är det uppenbarligen ett mycket bra koncept. De osedda numret får oss att tänka i Disconnect me (Marie Serneholt 2009) och Money (Elin Lanto 2007) banorna. Med lite Velvet-vibbar. Vilket kanske egentligen inte är så bra? Velvet har ju inte gått hem hos svenska folket i Melodifestivalssammanhang helt och hållet tidigare. Däremot en riktig plåga på radio!

Och när man pratar om "ännu en blondin" - Jessica Andersson. Vill ni veta en sak som förvånar oss lite lätt? Jessica Andersson har faktiskt tävlat för Sverige i Eurovision Song Contest. Ja, eller hur! Och det visste vi ju alla, ändå blir man lika chockad varje gång man återigen kommer på detta faktum. Det känns som Jessica varit med 512 gånger efter vinsten med Fame 2003. Det har inte fungerat en enda gång efter det, så, kan det fungera iår? Jessicas låt är en ballad på engelska och det är verkligen jättesvårt att tänka sig in i det faktum att människan som gav minishortsen ett ansikte skall sjunga en seriös ballad på engelska. Jessica är för oss en typisk svensk Diggiloo-artist, vi gillar henne - men vi har inte den relationen som krävs för att kunna göra en känslomässig ballad. Eller?

Pain of Salvation har tur som tävlar före Crucified Barbara, de som kollar på Melodifestivalen bara för att (eller för att de kanske är tvingade av resterande familjemedlemmar? ;)) kanske jublar för att nu kommer det ett band som kör rock! Man skall aldrig, aldrig, aldrig räkna bort rocken. Det är bara dumt. Det fungerar, det har vi fått bevisat för oss både en, två och tre gånger. CB är nog något grövre rock än Pain of Salvation och kan kanske överglänsa dem... Därför, är det tur att Pain tävlar före Barbara.

Grammisvinnaren gånger 392139 Salem Al Fakir är faschinerande. För det känns som jag vet hur den här låten kommer att låta - samtidigt som jag inte har den blekaste aning om det! Salems låtar är feel good och den här lär inte bli ett undantag. Vi gillar verkligen Salem och hans låtar så därför är vi ganska övertygade om att vi kommer gilla det här också! Det ska bli spännande att höra hur den här låten låter och hur han gör ett Melodifestivalframträdande. En av Salems absolut största fördelar är hans varierade publik. Hans publik sträcker sig igenom alla ålderskategorier och då menar vi verkligen ALLA. Vi tror att Salems medverkan i Melodifestivalen kan ge Melodifestivalen en ny tittarpublik samtidigt som de trogna tittarna kan ge Salem en ny fangrupp. Ett ge och ta förhållande som vi tror kommer gå hem. Stort.

, ,