Norska Wallmans Salonger stod som förbandet i årets Eurovision Song Contest, här framför de en hälsning till alla tävlande bara minutrarna innan programstart - The Winner Takes It All!

Under Semifinalen framförde de inte bara The Winner Takes It All utan hann med ett helt ABBA-medley! Vilket var väldigt populärt hos publiken! Anledningen till att de inte hann göra hela medleyt på finalen? Vi hade ju danslektioner!

.. You do know we didn't even make it to the final, huh?

Engelske Josh är Trevlig kille 2010! Som ni kanske förstår var det lite lätt trafikstockning med alla bussar som avlöste varandra med alla delegationerna till hotellet. Folk precis överallt och kamerablixtrar likaså. Eurovision spirit! Josh verkade dock inte beröras alls av kaoset omkring honom och ställde gärna upp på bild!

... Iallafall Cathrines! De har nämligen fixat biljetter till oss till finalen ikväll! Det händer ju inte!? Åh, lycklig mås! Det här kommer bli awesome!

Så, vem vinner ikväll? Jag både tror och hoppas stenhårt på Tyskland! Mina första reaktioner på Tysklands bidrag var något skeptiska, men efter några lyssningar är jag helt fast! Jag älskar det här och hoppas verkligen det låter lika bra live ikväll!



Vem tror ni på?

Fina Annamia!

Mitt Svenska Hjärta bultade lite extra hårt när jag fick reda på att det vankades My Camp Rock Audition här i Oslo! På något sätt har det faktiskt känns lite ensamt och tomt sen Svenska delegationen reste igår. Men det kändes genast mycket bättre när Annamia och gänget dök upp här! Woho! Ett bekant ansikte! TJOHO!

Bortsätt från att Annamia är otroligt trevlig och härlig människa (och att jag tyckte det var fantastiskt att kunna prata svenska och få svenska svar tillbaka - förstå vad någon säger! Jag är totalt värdelös på norska!) så måste hon vara världens proffsigaste konfrensier! Utan tvekan!


Theresa Perrelli, Björn Johan Muri (från MGP 2010) och Maria Haukaas Storeng!


Björn Johan kom fyra i Melodi Grand Prix i år med låten 'Yes Man' och har sålt dubbel platina!

Fem av tjugo norska barn gick vidare i castingen till My Camp Rock, Maria Haukaas Storeng och Theresa Perrelli utgjorde juryn och bestämde vilka fem som skulle gå vidare.

Det hela sänds någongång i Augusti. Nu drar turnén vidare till Danmark!

Stundvis, och i vissa vinklar, är den här människan otroligt lik Malena Ernman!

Venke Knutson har jag tydligen hört låtar med utan att veta att det är Venke Knutson! Nu vet jag det, och jag har redan spotifyat in mig för att få höra mer från henne. Lite mer norsk kultur med mig hem!




Alltid lika strålande Maria Haukaas Storeng bjöd på Extra Mile, Make my day och Hold on be strong. Det slog mig att det är nog första gången jag hör Maria, verkligen, prata norska.. iallafall live. Hon var precis lika bra på norska som på svenska!

Maria och hennes management har erbjudit sina fans lite management jobb och idag fick jag hjälpa till att dela ut lappar om Marias realisefest! Viktig brud 2010! Eh, ja.. Eller något!

schlagerzoot hjärtar.

En Eurovision resa hade ju inte blivit fulländad om vi inte fått träffa iallafall ett par ur världens bästa kör!

Jessica trodde att vi var mer ledsna än vad de själva var, eftersom de ändå var så nöjda och stolta över numret. Jag kontrade med att vi minsann också är otroligt stolta och nöjda - så nä. Men som Bergendahl själv sa; Självklart är man ledsen, det är ju naturligt. Men livet går vidare!


Fina Emmalisa och Anna!

Emmalisas blogg finner ni förövrigt här!

Anna och Emmalisa var också väldigt nöjda med sina insatser och vi konstaterade nog allihop att det här kan vi utan tvekan gå rakryggade utifrån, trots att de gick som de gick! Allting i numret gick så bra som bara möjligt, jag har sagt det förut och jag säger det igen; vi är stolta svenskar allihopa!

Kören har gjort ett alldeles strålande jobb, de är så fantastiskt duktiga allihopa!
Och med det har Svenska delegationen left the building. Bra jobbat, allihopa!

De flesta artisterna brukar kunna gå ganska ostört ombord på sina bussar till telenor arena. Eller ja, ostört och ostört - utan att behöva ha både turister, fans och media omkring sig så att säga. Folk är det ju häromkring precis HELA tiden.

Lena från Tyskland däremot hade ett helt släpptåg efter sig. Är inte Tyskland med i toppstriden på lördag heter jag Arnold.

Pressen bevakar vartenda steg Anna tar...






All heder åt Anna Bergendahl som inte bara är en sådan otroligt duktiga sångerska utan även en otroligt duktig talare! Pressen var precis överallt och följde varenda steg Anna tog, alla ville få sina intervjuer och bilder - samtidigt som ESC-fansen ville passa på att ta bilder. Allt detta skötte Anna mycket, mycket bra!

Norska VG's intervju med Anna:
http://www.vg.no/musikk/grand-prix/artikkel.php?artid=10007734

Anna är jättenöjd och, precis som vi, jättenöjd med sitt framträdande trots att vi inte tog oss till final. "Självklart blir man ledsen, men världen går inte under för det - livet går vidare!"

Såhär såg det ut innan Anna Bergendahl dök upp i foaljen...


Såhär såg det ut efter att Anna Bergendahl dykit upp i foaljen. Ja, hon är där inne!

De hade en plan, de hade ställt upp sig och de skulle få intervjua Anna en i taget - tror ni det gick? Nä. Anna han inte mer än att sticka fram huvudet innan alla sprungit fram till henne. Kaaaaaos. Det var.. en upplevelse!

Efter att ha suttit alternativt stått upp vid våra stolar i tre låtar kunde var vi tvugna att göra någonting med all energi och inte minst - alla nerver! Så vi och ett gäng andra svenska brudar som satt två rader bakom oss studsade ut i mitt gången istället! Även de var prydda med både små och stora sverigeflaggor! När låt nummer fem var klar kom det ytterliggare fler svenskar och joinade vår lilla trupp. Sen blev det Annas tur. Andas. Nervös. Fest! Glädje! Stolthet!



Jag tror inte jag såg någonting utav This is my life egentligen. Vad jag såg var ett helt gäng svenskar omkring mig som dansade omkring och SKREK "CUUUZ THIS IS MYYYYY LIIIIIFE, MYYY FRIIIIEND!!!".

Jag såg en hel arena som stod upp och viftade i takt med sina flaggor. Jag hörde Anna Bergendahls fantastiska röst. Jag hörde en oerhört bra låt. Jag hörde sjukt snygga stämmor från den fina kören. Jag kände hur hela arenan var uppslukade i ett och samma moment. Jag kände hur bra det här verkligen var!

Jag kände magi uppstå! Jag såg magi uppstå! Jag hörde magi uppstå! Det här kan vi utan tvekan gå rakryggade ut ifrån.

Dörrarna öppnades vid halv sju, showen började kvart över åtta med förband. Vi var där vid sex, därför är det inte så hysteriskt mycket folk på bilderna ovan, men det vill jag lova att det blev senare!

Det var otroligt häftigt att få se så många människor med så många olika nationeliteter samlade på en och samma plats. Nästan alla visade på ett eller annat sätt upp var just de kom ifrån, antingen med flagga eller klädsel i landets färger. Oerhört häftigt! Man får en sådan otrolig känsla av stolthet för sitt eget land man får vara med och "representera" på plats! Hej Patriot!

Att åka på Eurovision är någonting som alla vi i Mello-hysteri-branschen borde göra. Eller, egentligen varenda svensk. För det är sån otrolig familjekänsla! Så fort du ser någon med svensk flagga viftar ni frentiskt mot varandra och hojtar HEJA SVEEERIGE!!! Och eftersom spektaklet är just i Norge iår, är det inte helt oväntat en heeel del svenskar på plats!

Svenska folket har aldrig tidigare framstått som så socialt folk!


Svensk brud, direkt från Oslo!

Eftersom arenan var full av svenskar hördes det suckar och irriterade kommentarer på flera håll när flertalet människor knäckde sina ljusstavar långt innan sändning, för att inte tala om när kamerorna faktiskt gick igång. Det måste väl ha synts i tv?

Det var faktiskt lite tufft att Sverige var de enda landet som använde sig av publiken. En påse med lapp och ljusstav till varenda en! Det kallar jag engagemang!

Hursomhelst var det URSNYGGT med de röda viftande stavarna på plats! Har hört att det skulle gått igenom rutan också? Jag förstår inte hur folk inte kunde falla för det här!

Efter att jag fått sverigeklungan påväg till bussen att säga "inget konstigt aaaalls!" och skratta högt istället för att sucka nederlag börjar andra omkring oss nynna på La Voix.

Inte Fairytale.
LA VOIX!

Cuz this is my life, my friend! Som vi kära, helt plötsligt väldigt sociala svenskar, sa; Vi har ju privilegiet att få bo i Sverige, så vi kommer få lyssna på våran BRAIGA musik ändå! Det ni!