Efter att ha suttit alternativt stått upp vid våra stolar i tre låtar kunde var vi tvugna att göra någonting med all energi och inte minst - alla nerver! Så vi och ett gäng andra svenska brudar som satt två rader bakom oss studsade ut i mitt gången istället! Även de var prydda med både små och stora sverigeflaggor! När låt nummer fem var klar kom det ytterliggare fler svenskar och joinade vår lilla trupp. Sen blev det Annas tur. Andas. Nervös. Fest! Glädje! Stolthet!



Jag tror inte jag såg någonting utav This is my life egentligen. Vad jag såg var ett helt gäng svenskar omkring mig som dansade omkring och SKREK "CUUUZ THIS IS MYYYYY LIIIIIFE, MYYY FRIIIIEND!!!".

Jag såg en hel arena som stod upp och viftade i takt med sina flaggor. Jag hörde Anna Bergendahls fantastiska röst. Jag hörde en oerhört bra låt. Jag hörde sjukt snygga stämmor från den fina kören. Jag kände hur hela arenan var uppslukade i ett och samma moment. Jag kände hur bra det här verkligen var!

Jag kände magi uppstå! Jag såg magi uppstå! Jag hörde magi uppstå! Det här kan vi utan tvekan gå rakryggade ut ifrån.