Jag tänkte ta och sammanfatta (i en alldeles för lång sammanfattning) min lövli prao hos världens bästa Anorah! Enjoy it! ;)

Anna hämtade mig på måndagkvällen vid Centralen, och så for vi till Täby för rep. Om ni inte kan gissa er till det själva så var lilla Mika död redan där.
Hur som helst, vi körde till Täby och träffade hela bandet och allt (där bland annat Pablo Cepeda var en av sångarna, ni minns väl La chica de la copa?), sen så började de repa. Anna kunde ju låtarna SÅÅ bra... eh... HAHAHAHAHA! Det var svinvarmt, men jag trivdes bra i mitt hörn. Repet höll på i lite mer än fyra timmar, och det lät så bra så! Det roligaste var typ när en geting kom, och alla männen vart typ halvt vettskrämda... Modiga män var det ja...? ;)
Anna och Pablo hade ryck också förresten. Pablo: Du är ju dampigare än jag! - HAHAHHAHA!

Vid halv 11 nån gång drog vi därifrån i alla fall, moooot Stockholm city! Vi skulle hämta upp Samuel (Annas blivande man och låtskrivarkompanjon) på ett ställe där deras kompis Jade hade haft releasefest. Så in och heja på alla, tjoho! Anna presenterade mig för halva stället i princip, och Jade bjöd oss på ett extranummer... hahaha. Sen drog vi med oss Samuel i alla fall, och satte kurs mot närmsta Donken. Jag hade inte ätit mer än två mackor och lite godis på hela dagen... DUKTIGT! Anna och Samuel hade ryck, och jag garvade så jag höll på att dö i princip. Om jag inte nämnt det tidigare så tycker jag om dem. <3
Innan vi lämnade civilisationen helt så hann vi med att storhandla på Statoil (...typ halv 1 på natten...), och sen körde vi at last hem till A&S. Tiff hoppade som en galning innanför dörren, och hade sen maratonlopp i trädgården.... HAHAHAHA! Sen blev det lite mys, datanördning och grejer, och vid 2 nån gång ploppade Mikapika i säng!

Tisdagen började med frukost utomhus, med Anna & Tiff. Det var typ tokvarmt, så vi parkerade oss vid poolen i ett par timmar. Mycket snack om allt och ingenting; Bondgårdsträffen, ESC, Charlotte, Bröllopet, folk... everything!
Efter några timmar och så, så klädde vi på oss och grejade, och så fick Anna och Samuel en snilleblixt och tyckte att jag skulle sjunga in Guess I've been better i deras studio... Jag höll på att dö! Jag sjöng både fel och falskt, men det var reuuuligt! Anna och Samuel är bra människor tycker jag... ;) Anna guidade mig även i den blivande studion, som mest bara är en tom stuga för tillfället. Det blir nog toppen när det är klart! Då vill vi se bilder, fröken Nordell! ;)
Jag hann även gosa med Tiff en stund, sen drog jag och Anna mooot stallet!

Vi pysslade lite med Tiger och hej och hå, sen fick jag rida! Han var tokmysig, så himla fin! Och duktig! Väldigt lättriden, inte mycket kamp här inte! Det gick toppen tills Tiger fick syn på en självgående gräsklippare... då blev han först stel som en pinne, och sen fick han rycket och började bocka... HAHA! Det är väl tur att man har ridit ponny, så jag satt kvar, woho! Haha. Vi skrittade även lite i skogen med, myyys!

Efter stallet analyserade vi sönder Mello 09skivan. Det var kul. Fast det är ju lite jobbigt att Anna ska göra alla jäkla låtar bättre än orginalartisterna... HAHA! Vi satte än en gång kurs mot Donken (varierad mat var det här ja) och käkade lite där. Sen for vi och köpte skor till Anna, som hade glömt vanliga gympadojor... Stallskor är kanske inte de ultimata repskorna? HAHA! Jag rådissade foppatofflor, och då köpte Anna ett par. Blommiga. Lovely. Sen hamnade vi i en leksaksaffär, och hur det slutade... kan ni beskåda själva.

Efter mer butikshäng drog vi till Täby igen för sista repen. Anna är FANTASTISK! Hela gänget är allmänt småknäppa och toktrevliga, det var tokkul! (Och här kommer Anna idiotförklara mig, eftersom hon inte alls förstår vad som är så kul med att titta på rep...) Annas Simply the best är fortfarande ren kärlek.
Repen var klara vid 10, och då gjorde Anna sitt bästa för att hitta hem till Thilda... det gick ju... sådär. Heja GPS! HAHA! Vi kom fram till slut, kramkalas, tack & hej, ses på torsdag!

Torsdagen började med att Mika gjorde snygga felvandringar över halva söder. Tillslut hittade jag i alla fall till Rival, där jag först snackade lite med de andra i bandet, och sen hittade Änabanäna mig. Anna fick en present från mig, som tack, och så snackade vi lite om ditt och datt. Sen blev jag dumpad för logen (HAHA), och efter ett tag blev det publikinsläpp. Det var en fyra timmar (!) lång föreläsning, om manligt, kvinnligt och mänskligt. Riktigt bra faktiskt! Anna och co körde ett par låtar i mellan föreläsningarna, och det lät toookbra!

Efter ungefär 1½ timme var det paus, då gick Anna och hämtade mig, så drog vi ner backstage. Vi satt där nere och hängde med resten av bandet, flummade, delade på en kanelbulle, garvade, pratade, fotade... sånt! HAHA! Sen drog hela bandet upp på scenen, bara typ Anna, Pablo och jag var kvar nere i logen. Så hör Anna musiken gå igång på scenen, och inser att hon ska stå på den typ NU! HAHAHA! Så hon KUTAR upp för alla trapporna, rätt upp på scenen mitt under låten. Jag garvade GANSKA bra. HAHAHA!
De körde i alla fall på, och vi stod och väntade precis i scenkanten ganska länge. Det var kul. Anna hittade plåster. Så då fick Praois (som de döpte om mig till) bli omplåstrad... HAHAHAHA!

Vid 5 var första giget klart, så vi drog ut och skulle äta. När Anna stod ute och försöker få tag på resten av bandet så dök Thilda upp också, lovely! Vi hittade både Lasse (kapellmästaren) och Pablo, och sen dök även TrummisDaniel upp. Tillsammans käkade vi hamburgare, VÄRSTA tallriken! Ett supernajs samtal, Lasse skulle ringa upp min mamma och skälla ut henne... HAHAHAHAHA! Galet i alla fall. Sen drog vi in, Anna fixade in mig och Thilda och så satt vi i publiken även på den sista föreläsningen. Fortfarande mycket bra, man lärde sig himla mycket! Anna kom ut och snackade med oss i pausen, vi käkade kanelbullar och snackade massa... I löööv Anna!
Giget fortsatte sen i alla fall, bästa var i alla fall när Anna körde Simply the Best, och avslutade tillsammans med Pablo med Rock Steady. Så jäkla grymt! FANTASTISKT!

Efter bombade jag Anna med kramar, vi snackade mera och traskade mot hennes bil. Det spöregnade. Fick skjuts en liten bit, sen sa vi tack för allt, hej då, kram och vi ses i juli!

Jag vet inte vad jag ska säga. De här dagarna var utan tvekan tre av de bästa i mitt liv. Anna är så sjukt ödmjuk, begåvad och helt otroligt... fantastisk! Jag är så glad över att få ha just HENNE som min förebild. Då, nu och föralltid.

TACK Anna, för att du är den du är och för att jag fick praoa hos just DIG!